Urban Hamid

Apotekens mediciner är slut

Urban Hamid: De som hade råd hamstrade före kriget

När inga soldater eller myndighetspersoner är i närheten tar en man mig åt sidan och viskar:
- Du ska veta att jag inte är för Saddam Hussein. Men jag kommer att kämpa mot amerikanerna. Jag har ett vapen hemma och jag tänker använda det.

Det har gått åtta dagar sedan de första bomberna föll här i Bagdad. Vid 23-tiden i natt hördes nya kraftiga explosioner.
Man har börjat vänja sig nu.
Trots att bombningarna inte längre föregås av flyglarm och trots att de sker dygnet runt är Bagdad långt ifrån öde på dagarna.
Många människor syntes på gatorna i går. De handlade i de affärer som var öppna. Tittade till sina hem. Försökte få tag i mediciner.
- Nu känns det som att livet börjar komma tillbaka, säger en man.
Mitt i eländet försöker han ta fasta på något positivt, men ansiktsuttrycket är vemodigt och avslöjar honom.
Invånarna i Bagdad kan inte göra annat än att vänta.

Få tror på en befrielse
Men tvärtemot George W Bushs förhoppningar är det få som ser kriget som en chans till befrielse. Bagdad 2003 kommer inte att bli ett Paris 1945.
När USA:s soldater marscherar in i staden kommer inga kvinnor att kasta slängkyssar och inga folkmassor att vifta med flaggor.
Här fortsätter kvinnorna att göra v-tecken och skrika hyllningar till Saddam Hussein. Visserligen har de inget annat val när informationsministeriets bussar kommer rullande med utländska journalister - men ändå.
Flera personer har tagit mig åt sidan när inga myndighetspersoner har varit i närheten. Många har vapen och säger att de tänker använda dem i något av de många skyttevärn som grävts ut i staden.

"Amerikanerna får se ..."
- Kriget är en styggelse. Vi irakier står enade. Amerikanerna kommer att få se, säger Abbas Fakher.
Han avslutar inte meningen, men upprepar sitt budskap:
- Amerikanerna kommer att få se ...
Abbas Fakher, 39, har två barn och driver ett apotek på Sadoun-gatan i centrala Bagdad. Han är en av få apotekare som håller öppet, men tvingas ständigt slå ut med armarna åt sina kunder.
- Alla mediciner har tagit slut. De som hade råd hamstrade allt de kunde före kriget.
Vitaminer, värktabletter och hostmedicin är allt Abbas Fakher har att erbjuda.
- Men vem vill ha vitaminer när det är krig? Folk behöver bandage, sårtvätt, hjärtmediciner och insulin. Jag har inget av det.

Sömnpiller är hårdvaluta
Enligt Iraks hälsominister har 350 civila dött och 3 600 skadats hittills under kriget.
När jag besöker apoteket kommer en kund och frågar efter valium. Abbas Fakher ler sorgset mot henne:
- Tyvärr, det är slut.
- Vet du var jag kan få tag i det? frågar kvinnan.
- Nej, tyvärr, svarar Abbas.
Sömnpiller och lugnande mediciner är hårdvaluta i krigets Bagdad.
- Vi har blivit bombade i mer än en vecka nu. Människor börjar bli mer och mer uttröttade och behöver valium för att över huvud taget kunna sova.
- Folk kommer till och med hit och frågar om dropp. Inte för att de är skadade, men för att de kan bli.